|
Ofta har gömda barn erfarenhet av krig, våldsamma konflikter och övergrepp.
Dessutom utsätts de för psykosocial stress under flykten och asylprocessen.
– Flyktingbarn som lever gömda utgör en än mer sårbar grupp och är i många avseenden osynliga, sade Henry Ascher på Solstickeseminariet.
Fokus var hälsa och mänskliga rättigheter. Den forskningsbaserade kunskapen om dessa barns situation är begränsad. Detta var en anledning till att ämnet uppmärksammades på ett vetenskapligt seminarium på Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV, den 28/1.
Länk till rapport från seminariet
Länk till inspelade föreläsningar.
Länk till GP-artikel om gömda barn i Göteborg
 |
 |
 |
|
Professor Paul Hunt med
Boris Pendic som levt som
gömd när han var liten. |
Allessandra P. R. Teixeira från Lunds universitet
med vän från Chalmers. |
Henry Ascher, Signe Smith Nielsen, Charles Watters, Sanna Vestin, G. Hedtjärn. |
Seminariet arrangerades av Stiftelsen Solstickan och NHV. Medverkande var bland andra FN:s förste särskilde rapportör om rätten till hälsa, professor Paul Hunt, 2002-2008, samt Charles Watters, chef för European Centre for Migration and Social Care vid University of Kent.
På konferensen lyftes också frågan upp om spänningen mellan å ena sidan alla de konventioner och regelverk som är till för att skydda barn och säkerställa deras tillgång till asylprocessen och å andra sidan statens kontroll av migration och den verklighet asylsökande och gömda barn lever i.
Kopplingen mellan hälsa, asylsökande barn och mänskliga rättigheter belystes och frågan om hur vi kan stödja asylsökande och gömda barn ställdes. Seminariets innehåll planerades av Henry Ascher, barnläkare och docent vid NHV, som en del av Solstickepriset 2008 på 100 000 kr som han fick ”för att ha verkat för att alla barn, som permanent eller tillfälligt vistas i Sverige åtnjuter ett omhändertagande, som överensstämmer med Barnkonventionens stadgar”.
Länk till Henry Aschers presentation
Länk till artikel om Solstickepriset 2008
Inledningsvis summerade Henry Ascher den begränsade forskning som finns om situationen för gömda asylsökande barn, i familj, under och efter tiden som gömd.
Redaktör för utanpapper.nu Sanna Vestin var en av talarna på konferensen.
Länk till rapporten "I just want to land"
Rapporten på svenska "Jag vill bara landa"
 |
Signe Smith Nielsen, doktorand vid Köpenhamns universitet, ifrågasatte starkt att barnen exkluderas från samhället och ofta utestängs från normal skolgång. Att leva gömd är förenat med stora risker och när det gäller diskussionen om ifall gömda barn ska gå i skolan påpekade Signe Smith Nielsen | att exempelvis brottslingars barn inte blir utfrysta från samhället.
– Det farligaste av allt är att vara exkluderad från samhället, alla länder måste låta dessa barn gå i skolan, där de dessutom är mycket säkrare än när de är gömda.
Det är också kontraproduktivt att hindra barn från att gå i skolan eftersom både det land där de söker asyl nu och det land där de i framtiden kommer att befinna sig i tjänar på att de får skolgång, menade Nielsen. Hon uppskattade antalet gömda barn i Norge, Sverige och Danmark till omkring
10 000 i varje land.
Länk till Signe Smith Nielsens presentation
Professor Paul Hunt som var FN:s förste särskilda rapportör för rätten till hälsa mellan 2002 och 2008 kunde berätta att han upplever ett nytt intresse och en växande rörelse som arbetar med rätten till hälsa och frågor om vikten av ett fungerande hälsosystem världen över. För att förverkliga rätten till hälsa så måste det finnas ett fungerande hälsosystem som är tillgängligt för alla utan diskriminering, inklusive de papperslösa. Han nämnde en mängd publikationer i ämnet.
Länk till publikationer om health systems, accountability etc
Länk till Gunilla Backman och Paul Hunts rapport Health systems and the right to the highest attainable standard of health.
Han slog också fast att barn som lever gömda självklart också har rätt till hälsa på samma villkor som andra barn i landet, vilket innefattar rätt till hälsovård och sjukvård.
– Vi behöver välinformerade myndigheter vilket kräver samarbete mellan hälsoexperter och de som arbetar med mänskliga rättigheter, sade Paul Hunt. Vid tidigare besök i Sverige, när han var FN-rapportör, rekommenderade han Sverige att etablera ett nationellt institut för mänskliga rättigheter.
Länk till Paul Hunts FN-rapport "Mission to Sweden"
Länk till GP-intervju med Paul Hunt
Charles Watters påpekade i sitt föredrag att det finns mängder av undertecknade avtal. Men att de betyder väldigt lite för den praktiska verklighet asylsökande och gömda barn lever i. Han talade om det nya Europas murar, om flyktingar som interneras i gränsläger, om tusentals ensamkommande flyktingbarn; dagligen pågående mänskliga dramer.
– Vi måste se barnen som kompetenta aktörer, sade Watters som förespråkar ett holistiskt synsätt.
När det gäller frågan om rätten till vård var han bestämd: människor ska oavkortat ha tillgång till vård där de befinner sig.
Länk till Charles Watters presentation
– Vad kan då vi själva göra för flyktingbarn och alla dem som gömmer sig? Den frågan inledde professor emeritus och barnläkare Ingemar Kjellmer, den avslutande paneldiskussionen med. Framförallt handlade svaren om att inte blunda för dessa människor utan behandla dem mänskligt. Barn och föräldrar har ofta samma symptom på psykisk belastning, berättade Gunlög Hedtjärn, psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborg och med stor erfarenhet av asylsökande och gömda barn. Hon försöker synliggöra dessa symptom för föräldrarna.
– Barn skonar sina föräldrar och föräldrarna kan inte se symtomen på psykisk ohälsa eftersom de själva drabbats. Vi hjälper familjerna att återupprätta kommunikationen sinsemellan, sade Hedtjärn.
Föräldrar i gömda familjer behöver också stöd med att vara föräldrar. Ofta vill barn i en sådan situation inte tala så länge och mycket om sina bekymmer, berättade Ingemar Kjellmer.
– De vill också tala om filmen de såg i går och något roligt som ska hända i morgon.
Boris Pendic, 19-årig farmakologstudent som tidigare själv levt gömd, berättade utifrån egen erfarenheter. Hans anförande om vardagen som gömd tonåring blev mycket uppskattat.
Länk till Eko-inslag: "Antalet gömda barn i Sverige ökar" intervjuer med Henry Ascher och Boris Pendic
– Alla människor behöver någon att tala med för att kunna utvecklas, sade Boris Pendic och tillade att datorn han fick genom Henry Ascher och Rosengrenska stiftelsen hjälpte honom mycket när det gällde att bryta isoleringen som gömd och hålla kontakt med vänner och släktingar. Men den allra viktigaste kontakten var en socionom på BUP Hisingen som han träffade regelbundet.
– Vi talade inte om problemen utan om andra saker, som vårt gemensamma bilintresse, sade Boris.
När hans kontaktperson märkte att Boris mådde sämre så hittade de på något riktigt roligt tillsammans. Som att köra Go-Cart.
– Jag minns särskilt en gång när jag inte ville gå till skolan, då tog han med mig till Go-Cartbanan. Han låg ett varv före mig men jag lyckades att ta honom ändå!
Seminariet rönte ett stort intresse med 110 deltagare från fem länder och blev väl bevakat av media.
Länk till Solstickans hemsida
Av Monica Bengtson
 Skriv ut sidan
|
|
|